Paula Gringer 2017-04-05T12:36:39+00:00

Udpluk fra Det jødiske Museet i Stockholm, udstillinger, broderfolk, Danmark.

Paula Gringer:
”Jag föddes i Köpenhamn 1924. Mina föräldrar var födda i Polen respektive Ryssland. Pappa var skräddare och startade egen rörelse inom herrkonfektion där också mamma arbetade. Vi hade det bra

Efter ockupationen sas det att allt skulle förbli som vanligt, kungen manade till lugn. Den danska regeringen garanterade den judiska befolkningens säkerhet.

1943 kom förändringen. Tyskarna hade skott sig tillräckligt på den danska välfärden, danskarna började tröttna, sabotageverksamheten intensifierades. Den 29 augusti installerades en lydregering. Tyskarna hämtade judiska församlingens medlemsregister. Den 1 oktober, vid den judiska nyårshelgen, kom vi till synagogan. Där meddelades att en razzia var planerad till natten. Vi uppmanades att inte gå hem och att varna så många som möjligt.

Vi for ut till Snekkersten, till fiskarfamiljen som vi hyrde sommarstuga av. De tog emot oss på ett fantastiskt sätt. Fiskaren lovade ordna vår överfart till Sverige.

När vi reste ut med tåget till Snekkersten fanns det många judar med på det. Konduktören visste vid vilka stationer det skulle vara tyska kontroller och varnade de judiska passagerarna så att de kom av i god tid.

Alla kunde inte ordna överfart själva. Trots att fiskarna skulle betalas kom alla över – oavsett om de kunde betala eller ej. Vår familj betalade 1000 kronor per person, det gjorde vi gärna. Efter några nätter hos fiskaren var överfarten ordnad. Vi fick inte ta med bagage, vi skulle promenera två och två i sakta mak ner till stranden. ”Ni ska inte vara rädda för den tyska vakten, honom har jag preparerat”, sa han. Han visste vem som vaktade, en mycket ung tysk pojke. Fiskaren, stor och kraftig, hade sagt att han hade en värdefull transport och sagt åt honom att han ingenting såg av detta om han inte ville råka illa ut. Han vände sig över huvud taget inte om när vi kom ner.

Vi låg under däck, under en presenning. Det luktade fisk. Motorn gick igång, tuff, tuff, tuff. Efter en stund var vi på svenskt vatten och fick komma upp. Vi var räddade.

Båten kom till Råå. Det första vi såg var soldater. Under en sekund blev jag rädd och tanken for genom huvudet att vi blivit lurade. Men så sa dom på skånska ”Välkommen till Sverige!”.”

 

Udrejsetilladelse fra denKgl.  danske konsulat i Göteborg, med kørekort og rationeringsmærker.